Detta är en blogg, om mig.
I min blogg dokumenterar jag, min ibland, spännande ungdom.
Detta är ingen exakt blogg, den handlar om allt och lite till.
Men jag måste varna dig som läsare för att det dyker upp konstiga inlägg och bilder på halvnakna killar ganska ofta. Men det är väl en del av livet, precis som allt annat!?
Håll hårt i hatten och låt dig dras med i min värld!
Insåg nyss att jag är den som kommer att bygga upp min framtid. och jag insåg att den framtiden aldrig kommer att delas med de pojkar jag helst vill dela den med. Och då kändes det som att jag bara kunde ta hela mitt liv och flytta till London, till en liten,trång lägenhet ensam och jobba på Milkshake City så kanske jag har en chans att få se dom åtmistonde, och tacka dom för allt. Sen kan jag byta jobb och jobba där och gå hem varje kväll till min tomma lägenhet och drömma om den dagen då gud väljer att skapa någon för mig. Men sen kommer jag inse att den dagen aldrig kommer att komma. Och då kommer jag att jobba ännu hårdare och spara ihop pengar så att jag kan flytta ut på en åker i ett litet stenhus med öppen spis, och när jag har allt det där så far jag till afrika och adopterar en 6månaders afrikans flickbebis, som jag ska älska med all kärlek jag inte har fått ge någon. Sen kommer jag att ge detta barn allt det den vill ha, den bästa uppväxten ett barn kan få. Och sen när mitt barn är 18 år och mogen för att lämna mig så kommer jag att gråta. Men sen kommer jag att inse att hon måste få vara fri för att kunna hitta den som älskar henne mest av allt, att hon ska få göra allt det jag inte gjorde. Så jag kommer torka mina tårar, pussa hennes panna och låta henne gå fri. Jag vill ju ge henne det bästa hon kan få. Och det kan jag ju inte om jag tvingar henne kvar på en åker i ett stenhus. Så hon kommer att fara till stan och leva sitt liv medans jag väntar på att jag ska få ett barnbarn eller två.
Kanske börjar jag sticka kläder och köpa katter. Och kanske så väntar jag på min dotter, som lovade att hon skulle hälsa på ofta. Men det gör hon ju såklart inte, ingen orkar sig ut på landet längre. Men även om hon inte hälsar på mig så kommer jag ändå att älska henne så mycket att det gör ont. Min dotter.
Kanske väljer hon att inte hitta någon och då kommer jag bara att ligga i min stuga och vänta på att dö. Ensam. För ingen kommer ju att vara där med mig. Jag kommer säkert dö ensam, framför min öppna spis, i min gungstol med en stickning i handen. Och det kommer ta lång tid innan någon hittar mig. Givetvis så kommer det ju vara min dotter som gör det ingen annan bryr sig. Och när hon börjar rensa mitt stenhus så kommer hon hitta små brev överallt som jag har skrivit till henne under hennes uppväxt. I dom kommer det att stå att hon var mitt allt, och att jag älskade henne mer än vad någon annan någonsin kommer att göra. Och så kommer jag ha lagt undan pengar till henne så att när hon får tillgång till kontot så kommer hon känna lättnad över att hon kan leva ett rikt och älskat liv.
Hon kanske kommer gråta på min begravning, för hon är ledsen över att hon aldrig hann berätta för mig att hon hade träffat någon och att hon avr gravid i fjärde månaden. Så jag dog ifrån allting. Till och med det där barnbarnet som jag väntat så länge på.
Men jag dog nog ändå lycklig, för jag visste ju ingenting annan än ensamhet. Men jag drömde nog alltid om att få ha en egen man att dela allting med. Det fanns en man under min ungdom som jag ville ge allting till, men han gifte sig ju med sin ungdomskärlek. Och det var då jag försvann till London. Men han märkte inte det. För han älskade inte mig.
Jag dog. Jag dog ensam i min stenstuga, utan min dotter och utan mannen jag kom till att älska under hela mitt liv.
Tanken på att jag kommer vara ensam resten av mitt liv skrämmer mig, för jag vet att jag inte är det människor vill ha. Och det känns hemskt, för att allt det som står ovan känns verkligen som min livshistoria. Som att jag redan vet.
Varför fick det mig att gråta? Varför gråter jag? Jag vet ju ingenting annat än ensamhet.
Jamen ska jag förklara hela gårdagen eller?! För den var verkligen hektisk!!
Okej, jag började morgonen med att fara till skolan, det var fint väder och jag var på bra humör. Jag landade i skolan, på mattelektionen. Jag gjorde mitt matteprov och tror jag fick G på det faktiskt. Hur som helst så sitter jag och gör ingenting när min telle börjar ringa, det är mamma. Jag smyger ut ur klassrummet och svarar. Min mamma säger att jag ska få operera min tå, idag(igår) och att det blir efter att jag har slutat skolan. Kul,kul känner jag och känner hur hjärtat bultar.
Skolan tar ju slut och nerverna börjar sätta in. Pappa kommer och hämtar mig och vi far till sjukhuset. Där sätter dom mig i ett väntrum, vilket är bland det värsta jag vet. Att sitta och vänta på min tur.
Iallafall så kommer min läkare och hon tar in mig på sitt kontor, vi kollar först min hy, och en fläck jag har på ryggen. Ingenting var fel förutom att jag har acne...........hehehehehehehheheheheh.
Sen så kollar hon på min tå och säger att vi opererar den på dirren. Jo men sagt och gjort. Dom bedövar, klipper, skär, sliter, karvar och filar i mitt sklett, kul, ajaj. Det blödde som ett psyk och gjorde ont efteråt.
Sen så åkte vi hem och jag haltade in i mitt rum och la mig i sängen och somnade av allt trauma min kropp behövde gå igenom.
Jag sov och sen kom mamma in i mitt rum och tvättadde rent min fot som var dränkt i blooood. Sen så sa hon att jag borde stanna hemma från middagen vi skulle på. Men jag vägrade. Jag skulle dit. Jag ville ju vara med Daniela och Zacce. Typ höjdpunkten av allt!:)
Så jag och mamma och Tilda åkte på middag och det ägde, Daniela hade lagat asgod lasange och vi åt godaste efterrätten och såg på Outsiders. Zacce var lite tjurig, men det var gulligt. Jag hade lite ont i min tå, men jag är ett lejon som klarat allt. Så det gick bra.
Sen åkte vi hem med bilen och mamma körde ett extra varv runt kvarteret samtidigt som Euphoria dunkade i högtalarna.
Jag kom hem och badade, och sen somnade jag av ren utmattning. Och jag satte mig inte ens vid TUMBLR eller TWITTAH innan! Då är man trött kan jag lova!!!!!!
mitt andra hem
babymoma Daniela♥
Zacce♥
Glad bebis! Han gillar att bli upphissad i luften!!:):)
Ska jag vara sådär djup som jag brukar vara iblan? Skriva om hur mitt liv är?
Jag känner det som att min blogg har tappat en del av sin gnista och att jag nuförtiden bara skriver om 1D och vad jag har gjort under dagen. Så var det ju inte förut. Förut skrev jag ju flera gånger om dagen och delade med mig av alla mina känslor oavsett om dom var glada eller ledsna.
Och mitt läsarantal har sjunkit väldigt sen jag blev såhär "sjabbig" och jag vill ju inte det. Oavett om det bara är mina vänner som läser, så får dom se mig från ett annat perspektiv. Ett prespektiv som bara finns genom ord jag skriver.
Vad hände med det igen?
Jag tycker ju att jag borde kunna vara allt det jag var.
Men jag vet inte, mina känslor pendlar så mycket nuför tiden, jag har ångest, är glad, gråter av lycka och av sorg, skrattar, är arg och allt annat. Så jag vet inte riktigt hur jag ska räta ut allting. Egentligen så borde jag ju skriva mer, för det är ett bra sätt för mig att ventilera. Vet inte varför jag inte gör det.
Kanske så har någontin spärrat i mig och jag har blivit mer sluten. Mina vänner säger att jag borde öppna mig mer, så det kanske är så. Jag vill inte vara innesluten, jag vill vara öppen och släppa människor in på livet. Men jag är nog så himla rädd för att bli sårad. Jag vill inte ge någon privata delar av mig själv utan att jag känner att det finns någon slags tillit. Jag vart sårad för några månader sedan av en person som jag tyckte väldigt mycket om, och sen dess så har jag lixom spårat ur lite. Jag har blivit alldeles för överbeskyddande över mig själv.
Jag tror bara att jag måste andas ut nu och inse att jag inte tar mig långt på att vara rädd och orolig hela tiden. Jag borde slappna av och acceptera vad mitt liv är och vad som finns i det.
Jag ska sluta oroa mig.
Och se där, ett djupt inlägg om känslor flödar ur mig när jag inte tänker på det. Wow. Bra jobbat av mig!
Kan inte beskriva hur bra jag tycker att denna låt är, gråter lite varje gång jag hör det för att den rör mig på ett sätt som jag inte kan förstå? Det är helt otroligt att det finns låtar som denna.
Hej, jag är ju död på många olika sätt, har ju nämligen utsatt mig själv för psyktortyr här under kvällen,
Kollade på denna video med Zayn:http://www.youtube.com/watch?v=QJpYlU8iQic, dog ju inte litet, ska jag ens nämna mina ovaries, dom har begravning på lördag kväll när timotej spelar på torget
Jag såg någon himla video med Louis, när han spelade Danny i en uppsättning av Grease, iallafall, det som dödade mig med den videon var ju när han kysste tjejen som spelade Sandy och hon lixom kysste honom men sen puttade bort honom, WTFWTFWTFWTF??!?!?!??!?!??!?!? Jag skulle ju aldrig gör det hallååååååå...,..jag skulle ju ha grovhånglat upp honom på den där jävla bilen (som dom var i när kyssen hände) dog iallafall av avundsjuka och kunde inte hjälpa att tårarna brände bakom ögonen.....FML
Såg ju en giff där man fick se Niall halvnaken, best day ever..mina ovaries håller ju ej med, brb funeral
Ja, samma sak med Liam och Harry, såg ju dom lite nakna med, och ja.....det kommer finnas fika på begravningen, varmt välkommna
Sen så lyssnade jag ju på Hoffmaestros låt "im not leaving now" och blev alldeles översexuell på allt
var inne på min fantastiska tumblr i några timmar, vad mer behöver jag säga???deadGirl64xxxxxpie
Nu ska jag ner på stan en snabbis och köpa in lite viktiga saker med mitt presentkort som jag har vunnit! Hahahaha, nemen bara tråkiga saker egentligen....
Det är soligt ute. Perfekt väder. Och ändå så sitter jag här och funderar på hur jag ska kunna fylla ut mitt svenska tal ännu lite mer så att det ska bli runt fem minuter långt. Så.Himla.Kul.Liv.
Annars så har inte det blivit någonting mer av denna dag, jag har lyssnat på musik, duschat, hängt med min Gudmor, pluggat, ätit mat, haft ont i magen och funderat på vilken film jag vill se.
Ingenting intressant egentligen. Men endå. Det är skönt med lugna dagar.
Då börjar vi om igen då. Måndag. En trött, lite arg, måndag. Jag vet inte vad denna vecka kommer föra med sig, antagligen ingenting bra...Äh, nu ska jag inte vara sån, det kommer säkert att bli en bra vecka! Jag ska försöka göra den bra iallafall!
Det jag vet säkert att denna vecka bär med sig är:
Okej, enda sen Tove kom hem från London och berättade om hur underbart det var där så har jag haft någonting växande i mig. Först visste jag inte vad det var. Men nu, när allting har varit lite sämre så kom jag på vad det var. En längtan. En längtan bort från dethär, bort från Sverige. Jag vill till London. Jag vill gå runt där på de rena gatorna och kolla på alla snälla människor. Jag vill sitta i någon uteservering och dricka vin med mina vänner. Jag vill uppleva London. Jag vill dit. Jag längtar dit. Jag kan inte vänta tills jag gått ut skolan och jobbat ihop lite pengar, för då drar jag dit. Då flyr jag härifrån och blir borta länge.
NU kanske det verkar som att jag bara vill dit för att jag avgudar One Direction, men så är faktiskt inte fallet. Visst jag älskar dom men att dom nu är boende i London är bara en jävligt bra bonus. Och om jag far dit så kommer jag ju inte precis stalka dom osv...tror jag iallafall.
